Axel KULLE
1846–1908, Sweden

Axel Kulle (bror till Jakob Kulle) studerade vid Konstakademien i Stockholm. Företog resor till bl.a. Tyskland och Frankrike. Han var genremålare i den Düsseldorfska andan och målade den skånska allmogen, stilleben och landskap.
Efter någon tid som målarlärling antogs skånepågen Axel Kulle till Konstakademien i Stockholm, där han stannade till 1872. Några år senare begav han sig till den stora konstnärskolonin i Düsseldorf.
Folklivsskildringarna var den dominerande genren inom düsseldorfskolan och de var också de mest populära motiven. Det var i första hand den skånska allmogens liv som intresserade Kulle och han framstår där som den omutlige realisten som med skarp blick ägnar lika stor uppmärksamhet åt både personer och föremål. Målningarna blir som historiska anekdoter som berättar om befolkningens liv och leverne, bostäder, interiörer och möbler, husgeråd och verktyg, textilier och dräkter, till vardag såväl som till högtid. 1877 sände Axel Kulle sin målning Kyrkoråd i Skåne hem till Sverige. Tavlan inköptes av Nationalmuseum och var en tid den mest uppskattade och populära målningen i museets svenska avdelning.
Ett akademistipendium 1880 möjliggjorde en resa till Paris. Där tog Axel Kulle intryck av det franska friluftsmåleriets breda anslag och ljusa färgskala. Dock övergav han inte det düsseldorfska genremåleriet, han målade, under parisvistelsen, Den förlorade sonens återkomst ett motiv som var Akademiens prisämne 1882.
Düsseldorfarnas måleri, som en gång setts som inkarnationen av realism och sanning, fick svårt att hävda sig inför friluftsmåleriets genombrott decennierna före sekelskiftet. Det blev tyvärr regel bland konsthistoriker att förringa dessa den sociala realismens föregångsmän. Man hade tydligen inte förmågan att se den storhet och den kvalitet som detta måleri rymmer, den radikala nydaning av palettens färger och den popularisering av konsten som de svenska düsseldorfarna åstadkom. Under trettio år skapades ett måleri av en stor grupp begåvade konstnärer som i vår konsthistoria inte kan överskattas. Man skildrade den svenska naturen och det svenska bondesamhället på ett ypperligt sätt, inte minst viktigt ur kulturhistorisk synvinkel. Stundtals med en viss sentimentalitet och högstämdhet, men livet innehåller också sådana känslor och livet, det var just vad dessa artister skildrade. Han blev ledamot av Konstakademien 1887 och började tjänstgöra som extralärare vid Konstakademien.


Representerad:
Nationalmuseum i Stockholm, Malmö Museum, Göteborgs Konstmuseum.
Han blev ledamot av Konstakademien 1887 och började tjänstgöra som extralärare vid Konstakademien.