Lambert WERNER
1900–1983, Sweden

Lambert Werner fick sina tidigaste konstnärliga intryck vid 17 års ålder av Gösta Adrian-Nilssons dynamiska konst, men det var genom kontakten med Kandinsky och Klee i 1920-talets Berlin, där han under tre år studerade till läkare, som hans konstnärliga syn frigjordes och han helt övergick till måleriet. Han experimenterade också tillfälligtvis med skulptur under påverkan av Archipenko och Zadkine. Efter studierna i Berlin flyttade han över sin verksamhet till Paris, där han 1928 debuterade på Galerie Mots et Images med ett tiotal lyriska abstraktioner. Lambert Werner var en självständig konstnär, som länge i obemärkthet följde sin egen väg med nära anknytning till internationella konstströmningar. Kandinskys färgmusikaliska abstraktioner och Klees subtila bildpoesi synes ha varit de främsta utgångspunkterna, då han delvis även under inflytande av den internationella surrealismen utformade sin förfinade och personliga neosurrealism.
I de flesta av Lambert Werners målningar före 1950-talets mitt finns en svårtydd men ändå klart figurativ symbolik, som talar om djup konstnärlig medvetenhet.
När den informella konsten bröt igenom under 1950-talet var steget inte långt för honom från hans surrealistiskt visionära konst till en rent nonfigurativ bildsyn med sina närmaste rötter i den franska tachismens kalligrafiska fantasier och lek med plumpar och fläckar. Frågan är, om inte han genom denna frigörelse från kvardröjande figurativa rester slutgiltigt nådde fram till ett adekvat uttryck för sina konstnärliga intentioner: att skapa en ”ren” konst, som liksom musiken är sig själv nog utan några litterära bestämningar, en konst som avser att frigöra betraktarens fantasi genom att utesluta varje fixering vid bestämda ting. I konsekvens härmed avstod han sedan 1950-talets mitt från att ge sina målningar några namn.

Separatutställningar:
Stockholm på Färg och Form 1949, 1951, 1955, 1960 och 1966, Sturegalleriet 1959, Galleri Observatorium och Sveagalleriet 1962, Galleri Latina 1965, i Göteborg på Lorensbergs konstsalong 1949, 1951, 1954, 1958, 1962 och 1966, i Norrköping 1953 och 1956, i Borås 1953, Örebro 1954, Malmö 1955, Jönköping 1956, Västerås 1957 och Landskrona 1959. Han deltog i Paris i Salon des Surindépendants 1950 och visade separata kollek tioner på Galerie Raymond Creuze 1951, 1953, 1955 och 1958. Vidare hade han separatutställningar i Basel 1951, Berlin 1952 och 1953, Bryssel och Luzern 1953, Traunstein 1956, Oslo 1957, Nürnberg 1958, Wuppertal-Barmen 1959-62, Amster dam 1961, New York 1964 samt ett flertal utställningar i Italien under 1960-talet.


Representerad:
Moderna museet, Borås konstmuseum, Jönköpings museum, Västerås konstmuseum och Örebro läns museum samt utomlands bland annat i Institut Tessin och Musée National d’Art Moderne i Paris, Nationalgalerie Berlin och museerna i Nürnberg och Wuppertal.