Clay KETTER
1961, Canada/USA

Clay Ketter har systematiskt närmat sig existentiella frågor genom verk som ser ut som rivningsväggar. På ett mycket direkt sätt väcker de starka känslor. Få saker är väl så sorgliga och nostalgiska som ruiner, utrivna kök och förfallna hus? Naket och utlämnande ser vi spåren av en människas liv och tidens flykt blir högst påtaglig.
Genom att genomgående använda sig av temat hus/hem rör Ketter vid något högst allmängiltigt för alla människor. Vårt hem är vår borg och i Sverige renoverar vi som aldrig förr. Att vi ändå inte kan styra våra liv visar Ketter högst påtagligt i en serie foton tagna 2007 föreställande raserade hus efter orkanen Katrinas härjningar vid Mexikanska golfen. Inför naturens krafter står vi alla maktlösa - fattig som rik.
Valencia-sviten bygger även den på en specifik händelse. 2003 bjöds Ketter in till Biennalen i Valencia. Under denna period genomgick staden stora förändringar - områden raserades och nya byggdes upp. På liknande sätt som när Klara-kvarteren revs i Stockholm framstod i Valencia dessa husrester som öppna sår i staden. Halvrivna hus stod blottade med rör-, ventilations- och rökgångar fullt synliga. Ketter fascinerades av denna huskyrkogård och började måla direkt på de söndriga huskropparna. På så sätt blev de till levande konstverk i gatuvimlet, vilka drog de förbipasserandes blickar till sig. Upplevelsen av förgänglighet blev dubbelt tydlig eftersom dessa temporära konstverk, precis som byggnaderna, var dömda till undergång.
Tillsammans med fotograf Nils Bergendal dokumenterade sedan Ketter dessa målade väggar i fotoform, vilka har blivit egna konkreta konstverk. Fram träder abstrakta bilder som, med näst intill klinisk exakthet, återger de sargade väggarna. Kontrasten mellan den knivskarpa skärpan och den ruffa ytan på väggen för tankarna till den holländska guldålderns vanitas-stilleben.
Dessa fotografier blev sedan utgångspunkt för en serie målningar 2005, då Ketter återvände till Valencia. Denna process - måleri av fotografi av målad vägg med spår av gammal färg - blev i sig en viktig del i dessa nya målningar. Liksom husen i sig bär på en historia och förändras över tiden, genomgår också Ketters verk denna förändring. Avslutningsvis blandar Ketter alla dessa ingredienser i en serie arbeten i collage-teknik där fotografiet delar plats med ett måleri som försöker efterlikna den ursprungliga väggytan med partier i stucco. Ketter kallar dessa verk för Grotesques. Ordet kan härledas tillbaka till latinets grotto, grotta eller hålighet. Så småningom kom ordet grotesk att få en negativ klang i betydelsen av något överdådigt, svulstigt och imiterande.
Med sin till synes lågmälda konst skrapar Ketter på ytan och ger oss nya perspektiv på det som finns därunder.

Source: Stockholms Auktionsverk, Stockholm Sweden