Elias Martin studerade för ämbetsmålaren F. G. Schultz 1763-1766, Genom honom fick han anställning hos Fredrik Henrik af Chapman som arkitekturritare och teckningslärare för officerarna i Sveaborg. Där fick han ledning av fältmarskalken och konstälskaren Augustin Ehrensvärd, som han umgicks med och undervisade dennes son Carl August Ehrensvärd. Därefter studerade han 1766-1768 i Paris för Claude Vernet, där han tog intryck av Greuze, så for han till England och målade flera landskap, samt studerade samtidigt Wilsons målningssätt och de ideala ljuskompositionerna i Claude Lorrains måleri 1768-1780. Efter hemkomsten målade han flera landskap i olja och akvarell, samt stack några blad i koppar. Särskilt akvarellerna är utomordentligt fint och lätt utförda. Han målade några historiska motiv, samt åtskilliga porträtt. Hans verksamhet har varit av stor betydelse för den senare svenska lanskapskonsten, och han hade flera elever, bland dem Linnerhielm, Nordqvist och Eckstein, troligtvis även C. J Fahlcrantz. Han gjorde en snabb karriär och 1785 blev han professor i landskapsmåleri. 1794-1795 genomgick han en kris. Han blev religiös och talade om en panteistisk omvändelse och söker sig till känslomässiga uttryck som, Fader vår. De sista åren av hans liv levde han orkeslös och bortglömd.

Representerad:
Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Uppsala domkyrka, Kungliga biblioteket i Stockholm och i landets större muséer.

Source: Art Signature Dictionary