Lou LAURIN-LAM
1934, Sweden/France

Lou är dalkulla med rötter i Falun men har under hela sitt vuxna liv levt utanför Sverige. Lous farfar är den store kulturpersonligheten Carl G Laurin, konsthistoriker och intendent på Nationalmuseum. Hennes far blev yrkesmilitär, men omskolade sig som femtioåring till historielärare.
Lou blev redan som liten tös översköljd med regentlängder. Då retade det gallfeber på henne, men i dag är hon sin far evigt tacksam.
Hennes eget historieintresse skiner ofta igenom. Känd är till exempel hennes kungasvit där bland andra Karl den tolfte och Erik den fjortonde inte kan undgå att bli avporträtterade. Det blir de med råge: färgstarkt, fantasirikt och med en stor portion humor.
Lou avväpnar det stora allvaret och ifrågasätter gärna världsordningen och tungrodda auktoriteter. Hon balanserar skickligt i gränslandet mellan respektlöshet och ömsinthet.
Lous mor var av dalabörd och hade en konstnärlig ådra med specialitet att göra tavlor av fiskben. Familjen fick under faderns tid som militär flytta alltefter var fadern blev förflyttad, från Stocksund till Falun till Stockholm.
Lou är dock mycket noga med att värna sitt ursprung som dalkulla. Som 19-åring reste Lou till Paris, mycket nyfiken på världen. Hon kom in i en fransk familj som au pair och passade vid sidan av jobbet på att upptäcka Paris.
Detta var 50-tal och hon umgicks en hel del med \"svenskmaffian\" i Paris, bland annat bestående av Sun Axelsson (skolkamrat och nära vän till Lou), Peter Weiss, Lasse Söderberg, Ingemar Leckius och Pontus Hultén.
I Paris träffade hon sin blivande man, den världsberömde surrealistkonstnären Wifredo Lam. De båda gifte sig i New York 1960. Wifredo var uppvuxen på Kuba, hans far var kines och hans mor av afrikansk och spansk härkomst.
Lou är en av få svenskar om har lärt känna Kuba både före och efter revolutionen. Första resan till Kuba gjorde hon 1957. Hon har lärt känna Fidel Castro, som var god vän med Wifredo och ätit hajsoppa med Hemingway. Wifredo hade även varit med och kämpat mot Franco i spanska inbördeskriget.
Umgängeskretsen var stor. Paris tog emot Wifredo med öppna armar. Han representerade någonting nytt, vilt och exotiskt. Wifredo var bland annat mycket god vän med Picasso som i samband med Wifredos första utställning i Paris 1938 bland annat yppade att \"Efter Miró är Lam det väsentligaste som hänt måleriet på tjugo år!\"
Även författaren André Breton och målarna Max Ernst och Vicor Brauner stod honom nära. Wifredo och Lou levde i flera år en kringflackande tillvaro. Under långa perioder bodde de bland annat på Kuba, i Mexico, Italien, New York och Paris. Ett tag bodde de i Schweiz då det var klappjakt på algerer och Wifredo och alla med utländskt utseende i Paris misstänkliggjordes.
Till slut bestämde de sig för att ha sin bas i Paris under vinterhalvåret och i Albisola, Italien under somrarna. Albisola, som ligger i Ligurien, var på 60-talet ett experimentellt konstnärscentrum dit många konstnärer lockades. Där fann både Wifredo och Lou ro och inspiration samtidigt som deras tre söner, Eskil, Timour och Jonas, ofta med någon svensk au pair-flicka i släptåg, kom att älska deras sommarviste.
Reslusten har hållits vid liv. Lou har gjort ett par viktiga resor bland annat till Egypten, Nordpolen, Indien, Venezuela, Kina, Nepal, Marocko och Thailand. En skiva har hon också gett ut, under artistnamnet Mama Lou (!). 1982 avled Wifredo efter en tids sjukdom.
Lou har länge arbetat med att sammanställa en katalog över honom och hans verk. Förra året blev hennes skötebarn äntligen färdigt, en imponerande och ytterst högklassig skapelse.
Lou har alltid många järn i elden. Livet går vidare utan Wifredo och hon finner i dag sina egna stigar.
- De där eviga änkorna som bara änkar sig fram, det är inte min stil, kommenterade Lou i ett reportage i tidningen Vi för fyra år sedan.
Sin grodkärlek blir hon aldrig kvitt, även om hon också hittar andra motiv. Påscollage och altare i olika tappningar är exempel på det. I sin ateljé vid Montparnasse har hon sitt hemliga, lilla skaparrum där det alltid är något eller några projekt på gång.
Vintrarna tillbringar hon i Paris, men under större delen av sommaren håller hon sig på sitt lantställe bland slott och vingårdar i vackra Loiredalen, nära staden Tours.
Lou är bland annat representerad på Moderna Museet i Stockholm, i Salvador Allendes Solidaritets museum i Paris, Revolutionsmuseet i Havanna, Cuba och Musee des Tiroirs i Schweiz samt i många privatsamlingar.

Source: http://www.dalademokraten.se/ArticlePages/200306/23/1000005657_TT/1000005657_TT.dbp.asp